Jag värdesätter mina dagar
som oumbärliga.

För att döden
ska förlora sin udd
över mina torkade kinder
och uttryckslösa blickar,

som sveper över
människohavet
där alla undviker livet
och springer tafatt med tiden.

De är så glada idag
men har skjutit upp
katastrofen in absurdum.

Någon vill ha betalt
för förspillen tid

och jag ser inga tårar längre.