Utanför

Någonting kallt och hårt
sjönk förbi-

En tystnad som gick att lyssna till

Där ligger barnet kvar
barnet som föll-

Brevid och aldrig in -
i sin egen kropp

Fri vers (Fri form) av Carola Zettergren
Läst 678 gånger och applåderad av 24 personer
Utvald text
Publicerad 2011-09-16 00:31

Skriv ut
Spara som PDF

Clara Natt Väldigt stark, orden kommer som ett slag i magen 2012-05-12

Yrre Berör otroligt. 2012-05-10

ej medlem längre Jag kan bara hålla med Cathy och även med de andra som kommenterat. Du är en mästare på att förmedla just det du förmedlar! 2012-05-10

ej medlem längre jess. en dikt som borde finnas på Poeter.se´s framsida konstant. 2012-05-10

Lili Samuelsson fantastico. du förmedlar en känsla. av just utanförskap 2012-05-09

Bodil Sandberg Mycket bra Carola! 2011-09-16

ej medlem längre svårt att värja sig inför en sån här stålvajrad text, den kramar till om något inuti en...starka rader e detta! 2011-09-16

Lavinia Röd Den här kommer jag att läsa många gånger. Mycket fångande och starka bilder. Det gör ont att läsa. Mycket bra! 2011-09-16

Nina Ahlzén Här ryser jag, dessa rader är så påtagliga i sin absoluta karghet och hopplöshet. Det gör fruktansvärt ont, för jag känner igen mig själv. (och andra). Det är också skickligt och mycket effektfullt att använda "enkla" ord och ändå nå fram, det gör du och du gör det isande bra. 2011-09-16

Måna N. Berger Carola, jag faller i beundran för redan första strofen: "Någonting kallt och hårt sjönk förbi-" Vem som helst skulle slentrianmässigt här ha skrivit "gick förbi" - och missat det poetiska målet, som är att säga det som bara ryms mellan raderna. Och jag missar nära nog dikten i upprymdheten över ditt språk! Men naturligtvis; där ligger barnet, barnet som föll, utanför sin egen kropp. I en pågående kontaktlöshet, i tystnaden. Enastående om det som svårligen låter sig förmedlas. 2011-09-16

Måna N. Berger Carola, jag faller i beundran för redan första strofen: "Någonting kallt och hårt sjönk förbi-" Vem som helst skulle slentrianmässigt här ha skrivit "gick förbi" - och missat det poetiska målet, som är att säga det som bara ryms mellan raderna. Och jag missar nära nog dikten i upprymdheten över ditt språk! Men naturligtvis; där ligger barnet, barnet som föll, utanför sin egen kropp. I en pågående kontaktlöshet, i tystnaden. Enastående om det som svårligen låter sig förmedlas. 2011-09-16

Ingela Svenson Som en metaforisk drömscen, oerhört stark! 2011-09-16