i minnet av en öde parkering vid stranden

i mörker

det är höst

och ingen har länge anledning att befinna sig här

utom vi som tar farväl, i din mammas bil, där jag har dig i min mun

din nacke böjd bakåt, krampar,

och din andedräkt pärlar ner längs insidan av rutorna som vacker mosaik.