Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bad luck bara

 

 

Jag förstod alltid att förr eller senare skulle tiden hållas mot mig
ett rusande tåg redan förbi
innan resan ens hann starta.

Jag sade hela tiden, den skulle komma hållas upp framför mig som en stoppskylt

en spegel

en sköld

som en anklagelse eller ett försvar

mot.
Tid som separator, glasvägg där den fången som är jag stirrar sorgset på  
den andre, den mittemot, 
ljudlöst mima "jag visste det"  och vetskap passerar rymden mellan, obamhärtigt, i lysrörsljus döljs inga rynkor. Handflata mot handflata mot varsin kall yta, en tröstlös sista gest som bara förstärker -
de kommer aldrig mötas. Ingens fel - men kanske bådas

förlust.

Samla minnen, vaska fram de vackra, sålla bort de kantstötta, kvar
en liten skimrande hög av stunder, för tiden är ingen vän,
ingens vän,
minst av allt min, redan förbrukad
genomskådad. Och gapet bara vidgas tills jag är knappt urskiljbar
som en liten prick i solnedgång.

 

Och finaste av dem alla var att få somna varmt omsluten i din famn. Trygg.

Flyta bort i dröm

vaggas

tidlös.

 

 




Fri vers av C3H5(NO3)3
Läst 261 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-10-20 14:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

C3H5(NO3)3