Vill du mig hösten i blickens tunga regn

stilla vagga liens hårda hand

i sjungande finsång

Du leende lilla tussilago i hjärtats ömma silverblom

Vill du mig hösten i ögonsömnens starka vind

stilla vagga liens svåra famn

i dansande vackerskrud

Du frusna lilla tussilago i själens varma silverblom

Ville du mig bara höstens dimma lägga smärtans regntröskel o dörr

av trådar o känna nålen sy lövens spår

Garnet omfamna sorgens vävda tavla i mörkers dansande tysthet

Du ensamma lilla tussilago i hjärtats sjungande trasighet

Sänkt o lagd i liens vaggande hand o famn

Lägger lånad kraft i blicken svag o kroppen tung

i vankande stegen mot fjärran öde himmel o bön av röstens plågade skuggors vilsenhet

Lägger mig åt sidan djupt o syr i svår tröst med nålens tråd o garn

Väver sömmarnas lidande boktavla o förnimmer starka minnens bilder i ristad hård sten

Och läser tankens skrift som skrev ordrunor i dagen o natten svart

Målar kännande trött oskriven stundens blanka blad i vitt o strimmors lågsken i silverljust evigt täcke

Du älskade fina drömmars lilla tussilago

Blomman i själens vackra kärlek o längtans vinge

Ville du mig höstens slitna regnögon o mörkrets kastvind

stilla vagga liens frusna åt sömnen o vakenhet mild o lugn vila

Binda en bärande axels smycke o sång

Kransens hölje av lövblad o grässtrån ur gyllene guld i stjärnblom