Trycker in en 33cl i väggen av ölburkar medan du låser in mig
i blicken som ett djur
och ser ingenting förutom det som
målats upp och lockats på och sköljts ner.
Du drar med fingrarna över flinet
och nickar mot dörren
medan du mimar
´lungcancer´
och delar mig på ett packe.

Tar på dig jackan och
jag följer bara med
för morgonen har fallit ner över ansiktet
och spårvagnarna har slutat gå.
När du lägger armarna om mig så vet jag
att du inte känner mig genom tyget
för du har bara ögon för det som skymtas
i urringningen och ser inte ärren under sömmarna.

´Du är så jävla snygg´ andas du in i mitt hår
och jag sträcker mig in och stänger av mig själv,
medan kroppen stelnar
i de obekväma formerna.
Vilken del av att
det finns inget att hämta här
hör du inte, viskar jag
men du andas redan tungt och drar mig under täcket
och jag tänker att om du inte släpper snart
så kommer du att smälta till slask för jag har saltat mig själv
för så länge sen.