Knuten i mitt bröst
som jag allt för många gånger försökt reda ut
Dras åt hårdare och hårdare för varje gång
Tårarna bränner och rullar ner för mina kinder
och ringlar vidare ner för min hals
Jag stryker ilsket bort dom och ser hur min sorg
materialiserad till vätska, flyger genom rummet, löses upp
för att sedan landa i tusen bitar på det kalla golvet

Hela min kropp skälver, tårarna fortsätter komma
Försöker lugna ner mig, sätter mig ner och slänger armarna runt mig
Men känner hur ilskan slukar hela mitt sinne
Sorgen är dess bittra eftersmak
Knuten dras åt ännu en gång och jag orkar inte mer

Det gör för jävla ont
Varje gång
Samma sak

Svek
Jag klarar inte av det