Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Du är synonymen till smärta, i mitt ordföråd, som aldrig tycks räcka till


Jag kommer nog alltid att önska att du inte vore du

Kan inte förlåta

Det bränner som isande
Vässade pålar
Som penetrerar
Och genomsyrar
Hela mitt väsen
Av min kropp

Och jag
Kommer nog alltid önska
Att du inte vore du


Fri vers av LovisaCecilia
Läst 213 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-09-26 10:25



Bookmark and Share

  August L S
Gruvligt. Dikten är fin, men gruvlig.
Det finns ingen försoning över huvud taget i texten. Ingen mild trygghet, inget litet ljus eller så. Bara den sårade. Och såren som inte läker. Hur skulle de? Med pålarna ännu kvar i kroppen.

det är förstås obegripligt på sätt och vis hur någon som säkert skulle tycka om en kan göra en så ont. Det är säkert ingen elak människa, egentligen. Och vad kan det vara som duet gjort. Vilket svek är såhär stort?

Slutet är stenhårt. Både i den och ingressen finns det en slags stolthet tänker jag. Jaget är nog inte tillintetgjort. Men smärtan är ändå total.
2011-09-26
  > Nästa text
< Föregående

LovisaCecilia
LovisaCecilia