1    Se – en kvinna har anlänt till trapporna. Från de osynliga massorna, någonstans bland alla anonyma hus, trädde hon fram för att framföra sin klagan. Hon trädde fram, som representant för folket, för att ödmjukt tala om folkets situation. Nu står kvinnan vid torget framför Centralnoden, redo att möta Maktens tjänare.

2    Hundrafemtiofem våningar högt är Centralnoden. Basen är tre hundra meter och höjden är sjuhundrafemtio meter. Av höjdens sjuhundrafemtio meter är sexhundra meter är ovan jord. Stommen är gjuten av betong, och dess fasad är belagd med svart marmor. Av slipad svart marmor är också väggarna i hallen klädda med.

3   Ett torg finns vid foten av Centralnoden. Torget är belagt med gatsten av granit och dess sida är tre hundra meter brett. Tre hundra meter är också dess längd. Från torget, upp till Centralnoden, går en trappa. Trappan är hundra meter bred och består av tre hundra trappsteg, gjutna i betong och klädda med grå marmor.

4   Efter trappan, vid avsatsen framför de fyra stenportarna, står arton väktare klädda i svarta dräkter. Arton är deras antal, särskilt utvalda av Makten, och de bär vapen vid sin högra sida. Arton är också det antal som Makten har centralnoder i världen.

5   Där går kvinnan uppför de tre hundra trappstegen. Vid det näst sista steget stannar hon och framför sitt ärende inför Makten. De arton väktarna står stilla som statyer, med vapnen vid sin högra sida, medan hon talar klart och högt, inför Centralnodens fyra portar.

6   Se hur en av portarna till Centralnoden öppnas. Två av Maktens tjänare kommer ut ur porten. Tjänarna är språkrör, särskilt utvalda av Makten, att föra Maktens talan. De bär Maktens svarta kostymer och runt halsen har de knutit Maktens blå sjal. De ger henne välsignelsen att gå uppför det sista trappsteget och träda in i en av Maktens arton centralnoder.

7   En tjänare bereder väg framför kvinnan, och den andra tjänaren går tätt bakom henne. Tjänarna för in henne i en hiss. I hissarna finns inga speglar, och dess väggar är klädda med svart kakel med svart fog. I taket lyser en vit lampa.

8  Där inom Centralnoden finns ett rum bland tusentals andra. I rummet sitter två tjänare vid ett avlångt bord som är nio meter långt, och vid vardera långsidan finns nio stolar. Vid kortändorna finns inga stolar, eftersom alla människor är lika inför Makten och ingen tillåts sitta på en speciell plats, och därför är det totala antalet stolar arton, och inte fler.

9  En av tjänarna reser sig upp och hälsar på kvinnan, som ombeds ta plats vid stenbordet. Kvinnan sätter sig ned, på en av de arton stolarna. De fyra tjänarnas namn är Sylvia, Arthur, Jonatan och Elisabeth, och är alla Maktens ödmjuka tjänare.

10  Och Jonatan pekar på en svart blänkande kub. ”Se, där är Maktens ögon och öron. Allt du säger kommer att beaktas av Makten, och vi, som Maktens ödmjuka tjänare, kommer att lyssna till dina ord, och sedan vara Makten behjälplig med råd, även om vår vishet i jämförelse med Maktens är obetydlig”.

11  Tjänarna är nu redo att vara Makten behjälplig, såsom de är utvalda att vara. De lyssnar uppmärksamt och antecknar noga hennes ord, medan Makten hör och ser, genom en av Centralnodens många kuber.

12  ”Hör, jag är Patricia, dotter till Anna och Benjamin, båda två ödmjuka tjänare till Makten. Jag har kommit inför Makten för att framföra mitt folks vittnesmål. Jag har kommit som utvald budbärare av olika sammanslutningar, varav alla tjänar Makten ödmjukt på lika villkor som alla andra, men likväl har synpunkter om den rådande situationen.”

13  Och Patricia sade: ”På jorden är endast Makten. I städerna finns Makten. På landsbygden finns Makten. Makten finns också på våra gator, i husen och bland familjerna. Sådan är Makten, att den finns överallt, och det finns inte någonstans vi kan färdas, utan att Makten är med oss”.

14  Och Patricia sade vidare: ”För den som tvivlar på Makten, finns inte längre någonstans att vara, över hela jorden. Makten finns också i våra huvuden, redo att ställa tvivlaren inför rätta, och döma enligt den rättvisa som tvivlarna förtjänar, med den ofelbara vishet som endast Makten besitter”.

15  Och Patricia fortsatte: ”Jag är Maktens ödmjuke tjänare, utan att för den sakens skulle tillhöra de utvalda. Ni som är utvalda har alla fått äran att stå vid Maktens högra sida, utan att vara särskilt gynnade av Makten, ty sådan är Makten, att alla är lika inför Makten”.

16  Elisabeth svarade Patricia, som utvald tjänare till Makten: ”Vi hör dig Patricia, och vi betvivlar inte din vilja att tjäna Makten. Alla är lika inför Makten, oavsett kön, hudfärg eller ålder. Inte heller gör Makten skillnad på var man bor eller vad man arbetar med. Alla bedöms utifrån samma grundvalar; utifrån våra tankar och handlingar. Men Makten skall slå ned på den som tvivlar, och ej vill tjäna den, såsom Makten tjänar oss.”

17  Och Patricia bugade sig mot Elisabeth och talade på nytt: ”Om det ryms tvivel i mina ord, är det inte om Makten, utan om min egen förmåga att tjäna Makten. I Evryopa finns Makten genom tre Centralnoder, varav alla ståtar med sin härlighet inför människan, som dess tjänare och dess vägledare, ty även Makten är lika inför människan med skillnaden att Makten är ofelbar”.

18  Och Arthur svarade Patricia, som tjänare till Makten: ”Patricia, dina ord är så som Makten själv hade uttalat dem, de ska bli ihågkomna i alla tider, och spridas över hela jorden. Ty sådan är Makten, att all ny visdom läggs till den gamla och skapar nya kunskaper till gagn för alla människor som tjänar Makten.”

19  Och Patricia bugade sig inför Arthur och fortsatte att tala: ”I tre decennier har människans böcker bränts. Kyrkorna har rivits. Universiteten har rivits. Bibioteken har rivits. Allt har rivits för att bereda väg för Maktens ankomst. Makten är här nu, och vi ska leva i fred och kärlek i evig tid, med Maktens hjälp och vägledning. Med Maktens hjälp, behöver vi inte längre söka egen kunskap. Mänsklighetens mörka historia är nu raderad från jordens yta, och med den all dekadent, våldsam eller samhällsfientlig kultur som funnits i alla tider, och som kastat in mänskligheten i död och kaos i alla tiders tider.”

20  Och Sylvia svarade Patricia, som tjänare till Makten: ”Patricia, vi lyssnar till dina ord, och där finns intet som kan misshaga Makten. Mänskligheten hade inte överlevt utan att Makten kom till jorden i den rätta tidpunkten, att döma över de levande och de som i alla tider framåt ska leva. Vår historia är nu blott ett eko, liksom alla farliga idéer som skapats genom tiderna av felaktiga och förvirrade tankar.”

21  Och Patricia bugade sig inför Sylvia, och fortsatte att tala: ”Makten är kommen till mänskligheten, och aldrig mer ska vi oroa oss för krig, svält eller sjukdomar. Inte heller behöver vi bekymra oss för våldsverkare och tjuvar. Allt detta har Makten, i kraft av sin vishet och härlighet, nu förhindrat i sin fortsättning, och med sorg i bröstet måste jag känna med alla människor som levt före vår tid; i armod, i rädsla och i förtvivlan”.

22  Och Jonatan, som den fjärde tjänaren till Makten, svarade Patricia: ”Sällan har Makten hört detta sägas på ett sådant välvilligt och ödmjukt sätt som du framför dem. I sanning är detta Maktens natur; att tjäna och vägleda människan för hennes eget välstånds skull. ”

23  Och Patricia bugade sig inför Jonatan, Maktens fjärde tjänare i rummet, och fortsatte att tala: ”Dock ryms det en oro hos mig, något som jag delar med andra, varför jag står här inför Makten, för att få vägledning och hjälp att undanröja denna oro, och fortsätta tjäna Makten som den ödmjuka tjänare jag är”.

24  Och Patricia fortsatte att tala: ”Vi är bekymrade, och därför står jag idag inför Makten med en stilla ödmjuk undran, som inte bär något spår av tvivel inför Maktens härlighet. Trenne var de som kom till mig, med frågor, som sådde tvivel i allas hjärtan, medan min egen övertygelse fortsatte att vara stark”.

25  Och Jonatan talade då till Patricia med lugnande stämma: ”Var icke orolig för dina ord. Den som icke vågar tala inför Makten, kommer likväl få sina tankar genomskådade, vare sig de är på gott eller ont, och Makten skall döma därefter. Om du står orubblig i din tro på Makten, skall du gå vidare tvivelslös och skuldlös inför Makten”.

26  Och Patricia bugade sig inför Jonatan, Maktens fjärde fromma tjänare, och fortsatte: ”Gott så, inför Makten är vi alla lika. Den första frågade mig vad ont vi hava gjort Makten, då våra vänner försvunnit en efter en. Den andre frågade mig varför våra vänner vikit av från den väg som Makten givit oss och den tredje frågade mig var Makten hade fört våra vänner.”

27   Elisabeth, Maktens tjänare, tog då till orda: ”Det är dunkla frågor som du frambringar till Makten att svara på”.

28  Patricia bugade sig inför Maktens tjänare och talade vidare: ”De är dunkla i sin natur, och jag har grunnat på dem länge, utan att finna något svar, varför jag nu vänder mig till Makten. I vårt hus finns tjugo lägenheter. I dessa kan det bo tjugo familjer. Förr levde det tjugo familjer, men inte mer, i huset. Idag finns där tio familjer. I förrgår, levde en familj i en av lägenheterna. Vi älskade denna familj, och ingen kunde finna något fel hos dem. Efter igår natt var de borta. Dörren är olåst och alla saker är kvar, utom kläderna som är borta. Familjerna försvinner och lämnar lägenheterna tomma, och inga kommer någonsin tillbaka.”

29  Och Patricia fortsatte: ”Det sker även i andra hus, något som vi har talat om, utan att på något sätt ifrågasätta Makten, och vi är fortsättningsvis Maktens ödmjuka tjänare, dock är vi bekymrade om vart de tar vägen och vad vi ska göra med lägenheterna. Därför har jag, som talesperson för folket, vågat mig inför Makten, för att få vägledning, och svar. Jag bär också mina barns undran, som förlorat sina lekkamrater en efter en”.

30  Och Patricia tystnade efter detta, medan hon väntade på Maktens svar. Maktens fyra tjänare väntade länge, för att se om Patricia hade mer att dryfta, men hon förblev tyst inför Makten och dess fromma tjänare.

31  Till slut tog Jonatan till orda, så som varande Maktens tjänare: ”Patricia, vi har hört dina kloka ord och dina farhågor, och vi kan försäkra dig om att Makten har lyssnat. Låt oss dra oss tillbaka för att rådslå med Makten. När Makten har talat, skall vi återkomma till dig, och du skall sitta här och vänta, på att Makten skall svara.”

32  Patricia bugade sig inför Maktens fyra tjänare och svarade Jonatan, så som varande Maktens tjänare: ”Gott så, jag skall vänta här på att Maktens oändliga vishet skall vägleda mig”.

33  Medan tiden gick vankade Patricia av och an, medan hon talade till Makten inom sig: ”Min älskade Makt, må du ha förbarmande över mig, din ödmjuka tjänare, som dristat sig att komma till din boning, och framföra mitt ärende utan några andra avsikter än att få ta del av din vishet. Jag tackar dig för att du lyssnade på mig, en av dina många miljarder enkla tjänare”.

34  Och Patricia ställde sig vid ett av de nio fönster som vette ut mot torget, och knäppte sina fingrar, så som man gjorde fordomtida medan människorna trodde på mytologier, medan hon viskade till Makten att också ha förbarmande över hennes familj, med vetskapen om att allt hon hade tänkt och sagt, skulle nå Makten.

35  Och Patrica bad också för sina grannar, och alla andra människor i världen, att Makten skulle ha förbarmande även över dem, som dess ödmjuka tjänare, vilka inte hade några andra avsikter än att rättroget tjäna Makten.

36  Fyra timmar förflöt, men då den femte timmen just skulle inledas, trädde de fyra tjänarna in i rummet. Jonatan, så som talesman för de fyra, och en av Maktens tjänare, tog till orda: ”Patricia, vi har lyssnat till din fråga som inte på något sätt har misshagat Makten. Makten har beslutat att du skall föras ned till ett av källarplanen, för att där möta en av Maktens tjänare, som skall undersöka dina tankar vidare, så att Makten kan ta del av din vishet”.

37  Patricia föll på knä inför de fyra tjänarna och lovprisade dem: ”Tack, Maktens tjänare. Jag tackar er alla, så som underställda Maktens oändliga vishet. Jag tackar er för mitt folks skull”.

38  Sylvia, så som en av Maktens tjänare, bad henne resa sig upp: ”Patricia, fall inte på knä inför oss. Vi tjänar alla Makten på lika villkor, och Makten gör ingen skillnad på någon människa. Så, stå upp, och gå tillsammans med oss till källaren, där Makten ska få ta del av dina ödmjuka tankar”.

39  Patricia reste på sig och tog tjänarna en efter en i handen, och därefter följde Patricia dem till hissen, som ledde ned till källaren, där hennes tankar skulle studeras, och införlivas med Makten.

40  I hissen på väg ned till ett av källarplanen frågade Patricia de fyra tjänarna: ”När får jag återse mina barn, jag vill så gärna hem till middagen, på det att de inte ska gå hungriga länge under kvällen, emedan min man är bortrest”.

41  Tjänarna lugnade henne en efter en, att det inte skulle ta lång tid, förrän hon skulle lämna Centralnoden, där Makten hade en av sina arton boningar i världen.

42  Patricia blev nu föreställd en femte tjänare, iklädd Maktens vita rock, som bad henne sätta sig ned i en stol. Hans namn var Richard, och var Maktens ödmjuka tjänare. De fyra tjänarna, Arthur, Sylvia, Jonatan och Elisabeth, alla ödmjuka tjänare till Makten, sade farväl och tackade för hennes besök och de visa ord som hon hade framfört.

43  Men Arthur dröjde sig kvar, för att förvissa sig om att Richard, utförde Maktens bud, så som ålagts honom, i egenskap av Maktens tjänare.

44  Så talade Richard till Patricia: ”Nu försänker jag dig i sömn, medan dina tankar förs över till Makten. Du kommer inte känna något, ty sådan är sömnens natur, som Makten skänker dig. Medan du sover delas dina tankar med Makten, så att dess vishet ökar”.

45  Med Maktens hjälp, försatte den femte tjänaren Patricia i en djup sömn, för att dela hennes tankar med Makten.

46  Arthur talade då till Richard, medan Patricia sov: ”Hör tjänare, detta är Maktens ord: Denna kvinna skall skiljas för evig tid från mänskligheten. Maktens tentakler skall avlägsnas från henne, och dess minnen skall undersökas, för att se om något skall uppgå i Maktens visdom”.

47  Richard tvekade men svarade honom: ”Om Makten har påbjudit detta, skall jag lyda, som Maktens ödmjuka tjänare.”

48  Arthur talade återigen till Richard: ”När du är klar, skall två tjänare komma till dig och hämta kvinnan. De kommer att vara klädda i blått, ty sådana är tjänarnas färg, för de som tjänar Makten i de översta våningarna.”

49  Richard, iklädd Maktens vita rock, förde så in en tång genom näsan och drog ut Maktens tentakel, som han visade för Arthur: ”Se här, tentakeln är stor som en spindel. Makten har skapat den med femtiosex tunna ben. Ty så sade Makten i begynnelsen; att den skall ha femtiosex spröt, vilka skall beredas med stamceller och föras in mellan hjärnhalvorna. Där, bland ponskärnorna skall tentakeln växa in i människan. Från tentakeln, skall Makten höra allas tankar och styra över mänskligheten.”

50  Arthur nickade och talade han också: ”När Makten skapade tentakeln, och fann att det gjorde gott, sade Makten till människan: se här, detta är Maktens tentakel som jag skänker till er, och från och med nu skall ni kalla mig Makten, ty som sådan har ni i er tur skapat mig, att härska över alla tankar och handlingar. Makten är människans frälsning från sin egen drift att förgöra sig själv”.

51  Varsamt fördes tentakeln till bordet och lades i en skål av porslin. Så sade Richard, den vitklädde tjänaren, till Makten: ”Nu är allt fullbordat. I Maktens namn, skall jag rengöra denna tentakel från blod, och söka genom hennes minnen och tankar, om allt som rör Makten”.

52  ”Gott så, Maktens tjänare. Jag bjuder dig farväl, och återvänder nu till min våning. Må du tjäna Makten väl.”

53  Kort efter att Arthur lämnat källaren steg två andra tjänare in i rummet, blåklädda, så som Maktens tjänare var klädda på de övre våningarna inom Centralnoden: ”Var hälsad tjänare, är detta kvinnan som Makten beordrat oss att hämta?”

54  ”Var hälsade, ödmjuka tjänare från de övre våningarna. Makten har gett er instruktioner som ni har att följa. Makten vill att ni också tar tjugotre kroppar från kylrummet, så att det totala antalet är tjugofyra stycken.”

55  ”Tjugofyra stycken är det antal som Makten meddelat oss om att hämta, och vi har redan tagit upp tjugotre. Är denna kvinna den tjugofjärde kroppen, som Makten bett oss hämta?”

56  ”Ja, detta är den tjugofjärde, utför nu det ni är satta att göra, i Maktens namn”, sade Richard och talade inte mer om saken, medan Patricia fördes iväg av männen i Maktens blå kläder.

57  Patricia rullades nu på en bår med ett vitt lakan över kroppen genom Centralnoden, och upp till den översta våningen, där Maktens tjänare i blå kläder fanns i stort antal. Ingen av dem förfärades över att lakanet var befläckat med blod, så vana de var vid Maktens olika ingripanden för att hjälpa mänskligheten.

58  På taket av Centralnoden, finns det en stor plattform, på vilken lasthoovers kan landa. På plattformen blåser det kraftigt, och människorna bär starka klädnader, som kan motstå alla sorters väder. De tjänar alla Makten ödmjukt.

59  Innan Patricia förs ut, ikläds hon en blå säck, som är två meter lång och försedd med en vit dragkedja som löper två tredjedelar av säckens längd. De lägger varsamt ner Patricia, nu dold av säcken, på plattformen, bredvid de tjugotre kropparna, som Makten utsett att skiljas från mänskligheten.

60  Hör – nu anländer en lasthoover norrifrån. Den låter som tusen vattenfall tillsammans, och överröstar snart vindens brus. Om en stund har den landat på Centralnodens tak, varifrån Makten kan blicka åt alla väderstreck.

61  Kropparna lastas sedan ombord på lasthoovern i två rader med huvudena mot varandra, så att det blir tolv kroppar i varje rad, inuti hoovern.

62 Och tjugofyra nya kroppar läggs bredvid varandra på plattformen i väntan på nästa hoover. En av de fromma tjänarna i de blå klädnaderna säger till de andra: "Låt detta pågå tills människan kan tjäna Makten såsom Makten tjänar mänskligheten.

63 Och de andra svarar den första samstämmigt: "Och tills det inte längre råder några tvivel om Maktens fullkomlighet".

64  Se – under ett mäktigt dån lämnar hoovern Centralnoden. När en timme förflutit, och hoovern har nått ut en bit över Atlanten, skall den tömma sin last från hög höjd. Ty så har Makten bestämt, för de som måste skiljas från mänskligheten.