Hålet är bottenlöst, mörkt och kallt
Jag faller

Faller
Ömsom sakta
Ömsom fort

Dagarna skiftar färg i en outtalad gråskala
Vi låter det fortgå
Dagar, veckor, månader …..år

Du ser mig
Eller snarare ser du på
Du står bredvid
Oförmögen att känna empati eller någon sorts vilja att dämpa mitt fall
Du tänker inte ta emot mig
Alldeles för uppfylld av dig själv och din egen sida av myntet
Mina försök att ta mig upp passerar osedda
Jag kämpar för mitt liv
Det är så det känns
Och jag har bara mig själv att skylla?

Luften runtomkring känns tjock och svår att andas
Jag ser ingen utväg
Mina rop på hjälp förvandlas till ilska och elakheter
Vem är du som står där bredvid
Varför gör du ingenting för att hjälpa mig?

Istället ruinerar du mig
På alla plan
Spottar på mig
Sparkar på mig verbalt när jag redan ligger

Orden smattrar runt omkring mig likt skott från en hagelbössa och jag kan inte längre värja mig
Jag tar emot
Sväljer
Kanske är det sant
Det du säger
Kanske
Är jag förtappad
Borttappad
Invecklad
Outvecklad
Svår
Inte värd att älska
Eller längta efter
Eller vilja hålla om
Kanske är allt det du säger sant

Jag kan inte längre urskilja verkligheten
Och jag vet inte längre vem jag är
Du suger den sista musten ur min själ och lämnar mig där ute i mörkret
Famlandes efter en ljusglimt att ledsaga mig
hem

Men det är inte du
Det är inte längre du
Du är inte längre ljuset i mitt liv
Du är inte längre någon att lita på
Växa med
Våga vara sig själv med

Det är inte du längre

Det är inte du