Tystnaden har brinnande väggar,

Mot mörka himlavalv.

Tystnaden är flammor som kvävande vingslag

Mot tankar jag inte vågar tänka.

Tystnaden talar som en vind i öknen

Med en röst som jag inte kan förstå

När jag flyr mot horisontens hägring.



Tystnaden kan inte vara min fiende –

Jag måste svara.

För jag måste välja.

För jag måste leva.




Då är tystnaden inte längre tomhet

där själen kämpar för att höras -

Då jag möter mina val

Möter jag min väg och mitt jag.

En tystnad som är

Trygghet –

i osäkerhetens fullkomlighet.