Friheten brinner mellan punkterna

i en mening som endast skapas i denna stund.

Jagar skuggan av min avgrunds röst

i tider som icke är -

Spelar fångvaktaren till mitt öde med en ångestsköld

pressad mot nyvaken dröm.

Kalla spegelögon betraktar flyktens snärjande grepp

om en vilja som rämnar i illusionens villkor.


I tidlöshetens gränsland

där själens hetta fräter i lidelsens ådra -

viskar en bortglömd stämma i svallande frid -

viskar mellan trånga tankemurar -

mässar sanning till mitt krängande hjärta.

"Strid kan aldrig ge livet åter,

Ingen kamp förenar din dröm med livet."



I djupet av själen finns bara jag och evighetens källa

som inte kan sökas, jagas, fångas.

Endast omfamnas och älskas i överlåtelse.

Att finnas till, endast förnimma

en kraft som aldrig förut fanns och aldrig återvänder.

Att vakna upp som ett outplånligt hjärta

som inte endast vill existera

utan inbjuder stunden utan gränser

och strålar i sin fullkomliga sanning.