Brinnande himlar –

regnar ur strypta stjärnestoft.

Tider som ur ögats sanning aldrig dagats

Yrvaket kravlar mot glömskans doft.

Drömmar som klagande bävar

Bakom nattens bleka stridsridå –

Föds ur nyfunna händer, som glöder

Mot spruckna riken, mot det bistra grå –

Ord som aldrig fann sin blomstrande musa,

Svedda ögon som strålade förgäves, och en sång

av en längtan att i gränslöshet hänföra, brusa,

med en kraft mot ett stilla, omvänt hjärta –

en tidlös själ som omfamnar sin egen smärta-.


Brinnande himlar –

Föds ur multnande tårars tid.

Jag brinner som en evig flackande låga,

Och en namnlös aning styr mig mot

Hemligheternas förslutna frid –