ska vaka över det,
lilla vackra som så sällan
uppenbarar sig,

ska skydda det med livet,
forma mig utav det,
bli det som allt för ofta rycks bort
av en omvärld,

låsa in det i mitt minne,
smeka det till sömns,
fälla de tårar som krävs

för det vill alltid bort,
översvämmas av det onda,
och framkalla rädslor som strömmar
mot karga klippor

det vackra som knappt syns,
då de flesta bara ser ytan
och tror att det funnit

så simpelt att drunkna i förtal
och finna sin egen skönhet i gyttja,
då allt igentligen mynnar ut i den
ytlighet vi ärver

ska skydda det med mitt liv,
ska längre inte förlora de slag,
som massan tror är det rätta