Moder Jord är blott min tillfälliga hyresvärld,

jag går en stund här innan det är dags för nästa färd.

Jag lever min tid i soluppgångens värmande behag,

ty jag är utan kännedom om vad som kommer nästa dag.

Jag är aldrig fattig även om jag är kroniskt pank,

jag är inte arbetslös utan har fullt upp med att slå dank.

Jag är aldrig sjuk bara lite mindre frisk ibland,

jag går på livets slingriga stig med döden hand i hand.

Oro är väl att sitta passiv i en eka,

bättre att klampa på, att aldrg stanna upp och tveka.

Varje sekund stannar klockan för några stackars krakar,

men precis som med allt annat har livet självt sina hakar.

Livet är ett erbjudande som alltid är tidsbestämt,

jag ser till att det bästa och mesta är utklämt.