Nu när höstmörkret sakta faller,

skogstystnaden reser sig.

Mellan stammarna strömmar luften,

än så länge varm, men snart isande blåkall.

Suset från landsvägen, på avstånd, bevisar

att en del av livet är konstruerat, raffinerat,

och mekaniskt fabricerat.

De sista myggorna söker blod,

men snart är de fast i snön.

Det sista surret, nära örat, fryser till is.

Utanför oss finns andra vägar.

Bortanför allt det mustiga gröna finns andra dofter.

Långt borta, bortanför gränserna, ekonomier i kris.

Men,

jag sitter här,  

med kaffevärmen i kroppen kvar,

sitter stilla i dunkel tystnad…