Han sa han ville ligga med mig
på skämt men menade dags att gå bakåt
Försvarade gubbslem med naturlig charm
jag sa nej tack.
Mina starka armar räcker längre än dina djuriska blickar
jag äcklas av den dimmiga lustvärld
där Dina drifter står i rad uppsvällda
att bejakas enkla uppenbara

Mina längst in i kroppsliga vrår, grottor och veck
samlade tillbakadragna kanske hala
(dynamiska) (FRIA?) ignorerade
Men ändå
överallt.

ett regn som regnar inifrån

Jag skrattar som Medusa
när ni tittar utan att se
stelnar
Jag skrattar
åt er när ni tror att ni vet

Män jag ser
blodspill ur variga sår av saknad
där är vi nu