världsfrånvanda urtidsmonster
skuldfria, tyngdfullt svävande skuggor
i rymder av otid
bland planktonbarnens närande modersmjölk
brukade

fiskargossens klarblå minnen
om genomskinlighet och syreproduktion
vara, blev
okontrollerad algblomning
i gisslandrama om frihetshets i en isande skrud av korall
längre från närvaron av

Hajar
simmar ner
till ytan
kippande efter någon som bryr sig

där väntar mörkare djuphavshimmel
och sörjande sjöstjärnor blinkar
av fiskargossens grumliga tårar