kaffemaskinen eller flygplansmotorer
vaknar jag
håller det enkelt, mig över ytan
lemlästade dagboksdrömmar om albatrossens hopp
om ett liv längs havet
fast jag drar nu

skymd bakom viskande leenden
bortglömd i brusande berusning
svänger Gravitationen sin lufttäta kappa

det går inte att binda mig-som-inte-går-att-binda
men att falla
i tusen stickiga spillror
över ölklibbiga barmän

vet jag
att du är nära