Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
den fula ankungens återkomst...


kyss mig vacker

forma mig ljus i skymning
styr om alla attacker
ge mig luft att andas
och kyss mig vacker

dagar lider i sin ensamhet
fångenskapet blir mitt öde
ta mig till din ljuva värme
befria mig från hatets flöde

sett cynismen i dess kärna
tröstat mig med månens ljus
vandrat genom tusen nätter
sökandes efter nya rus

från hatets inbjudande gap
till brustna hjärtans tragedi
trolös blev ett förlorat jag
och med en sorglig melodi

vill hitta vägen tillbaka hem
finna mig bortom alla krig
stå upp för den jag faktiskt är
stå upp inför varje strid

även jag kan skapa skugga
när skönhet är inlåst i baracker,
nu när jag äntligen funnit dig,
så kyss mig nu och evigt vacker





Bunden vers (Rim) av Max Poisé
Läst 222 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2011-10-19 23:09



Bookmark and Share


  Järnkatten
Vackert och starkt, känns dock inte riktigt fullbordad..
2011-10-21

  Filosofen2
Öppnar upp för många tankar...

Kyss mig vacker, eller kyss mig varsamt med alla de ljuva känslor.
Då blir jag vacker och då lyser hela min värld upp.


Underbar och sorgsen samtidigt.

Den fula ankungen blev ev vacker svan som älskades till slut, samma med askungen och samma med alla sorgsna sagor...


Lyckliga slut.

Applåder!
2011-10-20

    Jane S VIP
Det finns en kraft i texten men den är lite slarvig ibland och nåt med takten iaf för mig. Tänker; "forma mig i skymning" tex... kanske kan säga samma sak även om du utesluter ljus, eller?..."dagar i sin ensamhet-fångenskap mitt öde...tex låter inte det ännu kraftfullare? jaja några funderingar från mig
2011-10-20

    ej medlem längre
En nästan brutal styrka i dina ord och en svärta som känns högexplosiv. Men jag njuter varje stavelse och suger åt mig av kraften.
2011-10-19

  Ninananonia VIP
:) kyssar kan vara så vackra..
2011-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé