Längst in i din sköna stad
finner jag den väldigt vanliga ovanan
att sitta och vänta på en lyftkran

Jag har redan tagit trapporna
till ditt gömdaste hjärta
och vingligt fyllt det likt ett vinglas

Du har redan rest dig
och helt frivilligt rusat bort mot toaletten
bara lämnat kvar ett sötsalt skratt