Luften dallrar,

sommaren i sin mitt.

Julivärmen trycker ner oss,

skorna fastnar i asfalten.

Alla som stannar inne orkar inte ut.

De stannar inne i dyster tystnad.

Varför göra som alla andra?

Varför vara som sin spegelbild?

Jag går ut när julisolen bränner som mest.

Utanför, jag kan gå så långt jag vill.

Utanför, jag kan springa till världens ände.

Jag står på nästa berg jag ser framför mig, oändlig utsikt.

Oändliga möjligheter i nästa andetag,

ny dag, kommer snart.

Här blommar blommorna för alltid.

Här finns tid att uppfinna.

Mina ögon registrerar det som växer.

Tiden växer, här utanför…