Dödens mästare
Förförde livets gudinna

Till en svängom

Som väckte
Det som skrevs av tungor
och stupade ögonlock

I dåtida befästning

Där måttfullhet,
Klistrade samman Oförmåga
Med gränsfulla förmågor

Där helhet skapade skugga

Då,
Totalitet
Fick förbli obesegerbar
och dess

Liknelse ett spöke

Vandrades under konturer

Där dess armar

Mina två stegar,

Försökte sträcka sig

Försökte nå,

Men som bara
Nådde upp till min egen längd.
Till mitt eget världsfrånvarande Tak.

Jag Försökte,
Du fördömde.

Fördömde
Liknelsen
Jag stod så nära.

Liknelsen
Så lik mig själv.

Att
Jag

Fick förbli ett spöke.