Färgerna
i mitt huvud
ränderna
som aldrig går ur

åhh
jag vill förlora mig
igen
i den blåa himmelen
som vi målade
från våra hjärtan
i den
vi gav vår verklighet

Ge mig det igen
under höstens
klara täcke
där träden sprakar
och guldet
det glimmar

Nu
i sista timman
ge mig detta
så att när världen
färgas vit
ska vi sitta på taket
och le ändå
åt vårt egna underverk

för vår blåa himmel
finns i våra huvuden
och våra hjärtan
är som ett slag
i världen


tillsammans