Det är dags att tänka om
för jag har för många ord
som aldrig blir till ljud
och det lilla jag säger
det blir kallt och fel
men nu vill alla prata
om saker som gått förbi
och mina ord de fastnar
utanför mitt liv

Hur skulle jag veta
att det skulle hända nu
det som blir så verkligt
fastän ingen vet hur

Och snön har fallit igen
och kylan kryper in
det knackar i mitt huvud
men jag ser mig aldrig om
för rädslan att få veta
hur det verkligen står till
det jag borde säga
det vill aldrig komma ut

Allt det där ligger utanför
medan jag stänger in
allt det som borde sägas
så allt kan få ett slut
Enklare än så
det kan det inte bli
men jag låter rädslan
styra mitt liv

Det är sent och tiden rinner på
och jag kollar klockan igen
för att se hur det går
men känslan är densamma
i varenda minut
du finns inte kvar här
och orden kommer inte ut