Jag måste vara något över mänsklighet
Gråter ur mig vågor
Såras av kärlek
Flätas in i klippor
Älskar med havets pupiller

Knappar krossade
på min kropp
Maskerader av minnen
Dricker mig in i rött vin
Slår in mig själv i sköra tungor byggda av
änglars tappade halsar

Det var vi mot världen
Inget annat än ett par steg

Mitt hjärta är ett timglas
Slagen trängs in i hål av oceaner
Vänds till liv
Men en dag kommer sanden att ta slut

Himlens moln kommer att kollidera
då de kommer inse
Att de inte kan täcka himlen
eller mellanrummen mellan mina kroppsdelar

Gatorna
Är kalla
Spårlösa souvenirer tänder ljus av pulserande vingar

De slår för fort
Prickar ut mina känslor
på murens hölje

Då havet blir mitt
Ska dina ögonfransar få segla bort vågor
Ditt språk skapa storm

Dina händer på min hud
Skapa tavlor
med rösten liggandes i mitt knä
Ska mitt hjärta viska in ditt

Och havets ljud
Tysta i sig själv

I hopp om att du ska återvända

Till mig.