Ibland tänker jag på det som hände förr när jag var
kuvad av rädslan
fylld av skam och skuld

när jag trodde att det som gjorde så ont
det som var så skamligt
faktiskt var mitt fel

När det som hände bakom stängda dörrar på ljusa dagen.
Bakom fönsterlösa väggar med tjocka metall dörrar.
Där det var min skyldighet att älska på dina villkor.
Min vilja blev aldrig hörd.
Bara ett brus i den tysta luften som aldrig nådde dina öron.
Bara tomma ord om att jag blivit hörd från din mun.

Bara tomma ord
utan resultat

Det var min skyldighet att älska på dina villkor
när du skrämde mig till tystnad.
tystade mig med skuld och skam.

För det var mitt fel om jag inte ville.