Den bittra känslan av sjukdom
har lämnat sitt förråd
som mitt hjärta gömmer.

Kvar är tanken
om ett renare liv
undan all anklagande blickar,
som stjäl sinnesfriden
och otåligt stampar i takt
till stulna violiner.

Jag vill leva, tro mig!

Bara sömnens omedvetenhet
omsluter mina fobier
och tar mitt hjärtas seglats
till nya hamnar,
som jag skakar av mig
för att envetet låta alla dagarna passera.

Nu, snart sker det något avgörande!

Som får betydelse för oss.