Vinterns lager omsluter vindens behag till
kärleks andetag mellan oss,

Med dig i min hand,
Vandrandes på skymningens svepta spår till portar
av noter för rytmiska slag,
våra hjärtan slår ett med

Tills solen efter sin romans
Träder fram
ur din själ för att låta gryningen viska oss farväl

Ur dina ögon till riken i en värld av toner
tungor binder oss fast
i ett syrefattigt land till kärleks händer

Iklädda i pulserande ord
på tak vi sitter
och skådar dagen du gjorde lång

Fyller mellanrum mellan våra fingrar till
vingar hela av tomma böckers blad

Du blåser liv i mina andetag
som låter döden frukta

Ett liv längre en dess lagar

vi aldrig såg

kyssar på vår himel,sjärnorna avundas
till stoft som bekräftelse

Fattiga på vårt tak vi aldrig blir
med vinglösa kroppar vi flyr

Till land,
syrefattigt

Till rike
vi ska kalla vårt

Med vår rikedom
till väg,

Och kärlek vi kommer lämna efter våra spår.