Jag har tänjts ut i barren.
Strukits och plattats i bladens nerver.
Skrubbat mig naken mot berget, fluten till havet.

*

Av stjärnfallen grep jag en tredjedel. Om döden lutar sig fram
skall jag klättra på ryggen.

Jag är ovisshet, en dagvattenbrunn.

*

Min historia:
I tusen år smidde jag spikar av tenn
Och sålde dem sedan till byggherren i El Dorado -

- för nycklarna,
   för ett rivningskontrakt
och en karta där alla konturer sorterats åt sidan.

När Damokles satt sig tillrätta
kvävde jag skriet från åsnan som saknade taglet -

jag var den
som trodde Kassandras varning
och flydde i tysthet

och i Wittenberg vore jag svullnad
om hammaren sluntit;

jag var Bibelns prick över i (själva ordet)
och slutar ni läsa så byter jag plats
med punkten på sista raden,
för att resa till varje blinkfyr och hålla upp mig mot ljuset -

förlist är jag också, ett segel
en oskuld surrad vid rodret med utskuren tunga -
 - blev kablar under Atlanten som låter mig sjunga
sirensång

och om ung kärlek inte får gensvar -
på nattklubbar, ute på gatan, en blick slås åt sidan -
skall jag vara det oblivna paret
och uppfostra alla barn som aldrig kan födas.

*

Jag har fogats till,
skrivits ned, i form av en nionde
nolla en morgon i Weimar.

Jag är spikar av tenn,
rivningskontraktet på Staden av Guld, jag
skrubbar mig naken mot berget