Jag vaknar ur frukosten
och beger mig till Samarkand
i varje grynings skälvande bestyr.

I tidningsbudstimmen är jag redan påklädd
och redo att lyssna på världens bekymmer,
som sköljer över mig till ständig introduktionsmusik.

Tystnaden susar i ventilerna och
morgontrafiken brusar mot fönstren.
Kaffetarmen skriker av ensamhet och
jag håller låda mot anteckningsblocket.

Det kompakta morgonmörkret bryts
av enstaka ljuskällor. I hopp
om förståelse för bisterhetens villkor.

Denna korta stund i världen
innan alla har vaknat i Sverige.