Jag halkade in på livets hårda skola
och spräckte upp läppen
som belöning för mysiga stunder
med arraksbollar och kaffe.

Vi gillade alla fikastunderna.
Då våra sköra kroppar
fick hoppas på trygga tankar.
Långt från manövrar från helvetet.

En samling galna människor,
med begynnande drogproblem,
som trängdes vid kantinerna.
För att få sin dags upplevelser stillade
av en välfylld snuskburk.

Vi var hoppet
för ett pulserande samhälle
som inte ville se oss.

Vi var ett samhälle
för hoppet om medmänsklighet
som aldrig nådde oss.

Men nu är värnplikten död.