Rovfågelbenet. Ett tungt spjärn har pressats omilt
över min tinning.

Under kärlverket. En ond sjuka har fått
fäste -
 - griper omkring sig

Under filtarna. Den särade vingen lagd över
båda halvor av sängen.

För den hemåt, bort
från Staden av Guld som du byggt över motsatshalvan
med lungor som hämtat och lämnat
som miniatyrer av dagar

sträcker ut handen
 rör
vid din nakna korsrygg, men bara
det döda bläcket i korsets mitt

persiennernas piskärr i taket frågade inte heller om lov

Spjärnet, rödare nu
 - räcker dig nycklarna också, rivningskontraktet

Rödare,
rödare
.