Vi byggde vågor under sängens ben där
vi målade golvet till yta

Konstruerade dynamiken i ett förflutet
lärde mig dricka ditt ljus

Dränkte mina lockar i mellanrum

kring inre kaos


När natten och dagen skiljdes åt
blev solnedgången beviset på ditt landningsfält

Fjädrar moln på gestalter lika obelysta som avsnittet under
den flytande paragrafen

... bakom kyssen
i dina fönster

skar ut trianglar ur mitt bröst
åt flygdrakarna som hade tappat bort adressen mellan våra händer

insnöade i varandra skapade vi atmosfärer
lika vita som den begravda brudklänningen

Ditt leende tillhör mig
likt ditt regniga ansikte
En målad illusion av ängar


Slå i mitt bröst
tanka ditt hjärta genom mitt

vakna i takt med mina ögonlock
för en sista gång

Jag hade viljan att älska dig
men inget val

När du försvann.