Många, tusentals
bakom glas, inglasade bakom fönster
de står stilla där, tysta

Ser dig. Ser dig.

Staden känner smärtan, reser
sig upp drar ut alla lyktstolpar som
bränner dess hud
ut, nålstick, eruptioner

Mörknar. Mörknar.

Ljuden; en ny melodi
i dina öron, ljuder, låter, skär
bilarna kommer
äter vägen framför sig
staden blir väglöst land bakom
bilarna kommer
lämnar igen

Återlämnar. Återlämnar.

I bilarna, en av dem: du
sätet är strävt och brunt, med fiberriktning
ger dig en känsla av sammanhang
rygg, lår, kraniets smäckra bakdel
passar så vackert in

Dina ögon är bakom glas
alla är bakom glas
formalinsammanhang

Beskrivning. Lyktdjurens resa

Mot det sanna.
Mot det rena.