Blir plötsligt medveten
om spårlämningar

suget bakom rusningen av hjordar som
passerat mina rum inatt
genom väggarna

fört punkter bakom
dagern av ofullbordade meningar

passerat mina ytor inatt
genom det pågående

vänt alla böcker med ryggarna inåt
fogat spegelglas i fönstrens och tavlornas ramar, dunstat
en torr imma över dem

ser på min kropp
ingångshålen, utloppssåren
känner
jag har inga händer
ser
jag har inga ögon
slår i böckerna
texten är borta

bara
det oförtröttliga smattret av lämnade punkter
återstoder
de indrivna spikarnas
huvuden blir
tyngden på mina axlar
jag är huvudlös

smattret av ingångshål, utloppssår
ingenting däremellan
mellanrum
mellan
rum

steg tillbaka;
drar av hennes täcke för att röra vid
hennes panna
ankarslutet                                                      nollpunkten
hennes tyngd finns bara som
utsmält bland sträva veck
nedsmält till ett avtryck
lakanet nästan omärkligt utslätat
mellan vecken
som skriver: utan uttryck inga intryck
den sträva nervytan för en skavning mot andningshålets utloppssår
det veckas en kartbild med tomma konturer
mellanrum
mellan
rum

steg fram;
nästa rum
i stället för barnets säng
en strålkastare strängt riktad mot norr
den sensmografiska nordpolen
ställer mig som ett gitter i ljusstoden

det oförlösta smattret av lämnade punkter
försöker klösa dem ur papperet
fångar bara spikhål, händerna fulla
av spikhål
ingångshål
utloppssår
det obotliga smattret

mellanrum
mellan rum
   .
      . .       .       . .           .            .
       .             .          .       .         .
.           .              .          .     .
.