Det sluts genom dörren
rimfrost

snirklande fossila ormbunkar av
rimfrost på spjälgolvet
har rört sig närmare
säger de kommit
för att hedra ett avtalat möte

att de färdats med kylan
för att låta den röra vid mig
leva med mig
dela allt med mig
sträcker den handen till mötes

låter den fläta sina trollstavar
genom mig sträcker ut
andra handen mot solen
låter den vila i mitt kött som
en kraftlös projektil

tittar upp
snön har börjat
att falla
säger den kommit
för att hedra ett avtalat möte

lägga vitt smink göra det
presentabelt
skyla det i
dödsmask tvångströja lårhöga
smärta stövlar

vädjar till mig
säger den tror
jag ville ha det så
att den gör det
för att hedra ett avtalat möte
att jag står i skuld

det har börjat mörkna
jag låter det mörkna
ni vet inte
jag bär ljuset

i det sista av mina revben
märgen, den yttersta hemligheten
när ni räknar dem nedifrån och upp
från tidens början till
näst intill giftermålet

ett kulregn av ljus slår
upp längs den här vägen
gatljus som ställer sig
ett i taget och
vittnar falskt mot varandra

jag låter dem göra det
och det finns inget avtal
när greppet ska möta kolven