Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
porten därhemma


fickuret 8

En nästan kraftlös smekning av vinden rörde mitt ansikte när jag steg av taxin. Bilörren slog igen, däcken spändes mot gatsnön och fräste små grå mustascher ur drivorna på gatan och fyrhjulingen rullade upp mot paulikyrkan.
Lägenheten var varm och vänlig, och när dörren stängdes mot trappen kände jag mig hemma.

Nu infann sig en spontan vilja och obändig lust att öppna mitt fynd för hela världen och berätta om mitt mirakel. Samtidigt spred sig en oro som gjorde att jag inte kunde komma på en riktigt säker plats att gömma mitt "fickur" som kunde öppna tiden och en dörr mellan vad som varit och vad som skulle kunna vara.

När jag slog upp kaffet i koppen undrade jag åter vad som egntligen var meningen med allt detta, med mig och med fickuret? Det är nog så att meningen är fördunklad som ett smutsigt förnster och kanske skall, så vara. Att ställa frågan om varför jag utvalts kändes både dumt och tidsödande, det skulle ju visa sig och kanske redan gjorts..där i parken och två gånger.
Klart var ju att fickuret öppnade dörrar till vad som varit och vad som skulle kunna vara och egentligen var en form av nyckel till själva tiden.

En droska från 1900-talets babyålder med en man från samma tid i hög hatt med en vagn som borde skina under spotlights innanför gluggen på vagnsmuseets minnespodium! Den unge grabben från 2010 med mer problem än en båt med hål i! Han måste antingen bli världsmästare i cykling eller få rätten till obegränsat antal fler mirakel eller kanske nycklar för att klara sig undan länge till.

Jag fyllde på kaffekoppen och tittade ner på gården, där snön fick en blå ton av natten. Någon släckte ljuset i ett fönster i huset mitt emot och på himlen glittrade malmös stjärnor. Jag slumrade till i soffan och vaknade med ett ryck, det var tidningsbudet som skramlade med sin vagn i trappen som väckt mig.

Sömnigt plirade mina ögon och blicken fästes på fickuret som låg mitt på soffbordet. Ett spinnande ljud från den magiska klockan fick mig att fara upp i sittande ställning, vad nu?? De små emblemen lyste som bländade kattögon och ett nytt grönt ljus fyllde den gamla tegelväggen mitt emot soffan.




Fri vers av Håkan
Läst 282 gånger
Publicerad 2011-12-08 06:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Håkan