En märklig doft, som av varmt vatten eller som fuktig hängande sommardaggsblomster fyllde det steniga landskapet och Lala var hela tiden på sin vakt. Mäktiga bergssidor och lågträd som björk och sälg markerade stigen som kändes ovanligt behaglig och mjuk att sätta fötterna på. Ett märkligt landskap bredde ut sig framför dem.

Värmen ökade markant medan de gick ner mot dalgången och det var så tyst runt ikring dem att man kunde höra träden viska. Ysa stannade och lade handen på sin systers axel och fick henne att ryckas ur sin koncentration. -Titta, sa hon och vände sig mjukt som en älva.

Hon pekade mot bergen de lämnat och som nu vilade i snödimmor och frost-kristaller långt bakom dem. Lala förstod systerns fascination vid allt som var vackert men valde snabbt att rikta sin blick långt bortom bergen, sökte levande vareleser, skuggor och vilddjur som kunde hota dem. Hon stod alldeles stilla, lyssnade och snart slöt hon ögonen. Ysa var tyst och oroligt, utan att märka det, gick hon närmare systern som läste skogen och landskapet runt dem med sitt inre. Oron gjorde sig påmind och hon lutade sig mot Lala, tryggheten.

Ysa tittade på henne med nya vuxna ögon och såg den stora skillnaden dem emellan tydligt som om bergväggen var en spegel. Hennes egen gestalt av mjuk och kvinnlig skönhet med ett sinne för att berätta, skapa och uppfatta det fina, vackra och kärleksfulla i livet ställdes mot Lalas hemlighetsfulla väsen. Nu förstod hon att systern var helt vild och att hon aldrig skulle stanna eller kunna leva i den döda likheten mellan dagarna hemma i byn. Hon insåg också, med en nyfunnen mystisk rädsla, att de kanske aldrig skulle återvända hem.

Lala var nu stilla och liksom "borta" från det mänskliga som om hon hade kontakt med den andevärld farmor talat så mycket om. Kanske var Lavinzi ett väsen med mystiska gåvor bortom allt förstånd. Hon verkade så fri och var redan som barn liksom "gammal" ibland. Farmor lugnade henne när hon ibland vaknade i natten och hade sett vad som skulle komma eller i drömmen bara verkade var i ett spännande och skrämmande skeende och i ett annat land långt borta. En djup insikt och visdom kunde vara farligare än något vilddjur, riddarsvärd eller den dödligt snabba pilen från en kungsbåge i mörkret. Hon är min syster också tänkte Ysa och hon kände orden sakta värma henne.

Lavinzi rös till kraftigt och tappade nästan balansen. När hon öppnade ögonen var de inte gröna, bruna eller skiftande i de nyanser Ysa vant sig vid. -Dina ögon är ju helt svarta! sa hon! Lika fort fick de sin naturliga färg igen, -Du skojar allt du, svarade Lala.

När de kommit en bit blev skogen glesare och skymningen avslöjade en by i låglandet, där facklor och lampor tändes på gator och i hus. Ett antal varma källor fanns runt dem precis där skog och berg helt avtog. Åkermarken tog vid ,landskapet skiftade och stenarna som skyddande låg runt vattenhålen, kunde varit bergets fingertoppar.