Här följer några dikter jag skrev när jag var runt 13-14 år. Hittade dem under flyttpackandet. (Oretuscherat.) Kommentera gärna!
Ord från en svunnen tid.
Jag känner dina tårar rinna nedför mina kinder
Saltvattendroppar som sover på mina läppar
Läppar som är skapade av dina kyssar
Som är färgade av rosen du gav mig
Mina ögon har slutat glittra
Glittra av stjärnorna som dina blickar lämnade
Det var länge sedan du putsade
silvret du blåste på mig i mörkret
Det finns bara glöd kvar
av elden du tände
----------
Mina känslor
som ett oroligt vatten
Brusande och vildsint som ett stormande vattenfall
Om jag inte orkar hålla mig fast i grenen förs jag med strömmen
Ibland som ett lugnt hav när det är vindstilla
men alltid med krusningar på vattenytan
Alltid som lugnet före stormen
Orkanen som får sjöar att svämma över
Tills jag drunknar -
i mina egna tårar
----------
När jag inte längre hör
leendet spela i mina mungipor
då vet jag
att du är borta
----------
You know you are a person
you know you have your rights
It’s just time to prove
you’re not that lonely child
And you are not that angel
your mother thought you were
That quiet little princess
who never said a word
I see you’re not that rebel
you always try to be
’Cause deep inside you’re frightened
to let someone see -
the real you -
you never dare to show
you’re not perfect
but that’s you