"Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna brukar henne få äta dess frukt" Ur Ordspråksboken
"Den som tror på mig, av hans liv såsom skriften har sagt, flyta strömmar av levande vatten" Johannes
Död och liv har tungan
Johannes brev säger att om vi vandrar i ljuset "såsom Han är i ljuset" har vi gemenskap inbördes och Jesu Kristi, Hans Sons, blod renar oss från all synd.
Vad är det egentligen som styr våra ord?
Gör de mig och omgivningen glad
eller kanske helt tvärtom?
Sprider de liv eller död?
Jesus sa att vi
ska avlägga
räkenskap för
vart fåfängt ord
Tungan beskrivs i bibeln
som en värld
av orättfärdighet
som besmittar
hela kroppen
antänder livshjulet
"antänd av helvetet"
med tungan som
ingen förmår tygla
välsigna vi Herren och
förbanna människorna
Från samma mun utgår
välsignelse
och förbannelse
Kan en källa från samma åder
ge både sött och bittert vatten?
Den finns inte som inte felar i ord
säger Jakobs brev
Då gäller att
på nytt gå in i
och vandra i ljuset
och låta oss på nytt
älskas av Fadern
till kärlek
vänlighet
mjukhet
Då skall den frid
och glädje
som övergår
allt förstånd
genomsyra mig
och de människor
som jag möter