Vet att jag dryftat detta förut
men budskapets innebörd 
tycks inte nå fram
Allt väsentligt tycks ha tagit slut
likväl ljusglimtar finns
flöden av verklig mening
som gör mig berörd

Vädjar till det förnuft
som synes förgäves
kämpa för att få luft
Men i en tillvaro där
alla vill få sina 15 minuter
i rampljuset
blir det rätt tufft

Möter dagligen
helt fantastiska flöden
till synes förmedlande
spännande öden

Men allt som oftast
när jag läst några fler
av samma författare
jag till min besvikelse ser

parafraser i bästa fall
men oftast akademiskt
konstruerade strofer
med ordkombinationer
rytmer och alliterationer
samt rätt många
substitutioner

utan något som helst innehåll
än mindre någon förmedlad
verklig mening eller innebörd
utan syftet synes blott bara vara
att fånga min uppmärksamhet
imponera och väcka min beundran
över hur skickligt författaren
brukar språkets tekniker och möjligheter

Tyvärr slutar det med sorg
djupt inom mig
ty alla vi som värnar språket
som verktyg och medel 
för att förmedla 
något vi känner det väsentligt
att föra vidare och tradera
erfarenheter, insikter och funderingar
som påverkar, förändrar och väcker tankarna till liv
och som tillför nya reflektioner och perspektiv
på det som varit
på det som är
men framför allt
på det som ännu inte är
men som skall komma att kunna bli

Vi ser allt mer
allt fler
som bara låter verklig mening och innebörd
bli till någonting utan trovärdighet och mening
som tillsammans med allt det andra 
strömmar oss förbi
i våra dagliga liv

Önskar innerligt mycket och väl
att fler hjälper till att värna vårt språk
så att vi inte förlorar ett av de allra väsentlligaste
verktyg och medel som vi har att tillgå
för vår kommunikation, tradition och reflektion
över den tillvaro, det liv och den framtid
som vi lever och verkar i
och som vi behöver språket till för att kunna förstå

Ty språket förutan
kan vi inte bygga några nya broar
mellan nu och då

Tror det kommer bli 
rätt svårt för oss att navigera
på vägen genom den framtid
vi alla kommer att gå

om vi inte kan förmå
oss till att förstå
vad som verkligen är väsentligt
och som bör prioriteras
för att vi över tiden
ska kunna behålla
livets inneboende strävan
och rörelse mot själva lyckan i sig
- det som sunda förnuftet
borde få oss att inse
är det som gör den sanna kärleken
möjlig mellan människor i allmänhet
och i synnerhet mellan sådana
som mig och dig ...

Att vara är att varseblivas
frågan är på vilket sätt
vi önskar bekräfta
vår existensiella rätt
till uppmärksamhet

- Hellre ökänd än okänd

eller

- För det vi efter vår bästa förmåga
bidrar med till den värld vi lever och verkar i

Vet ej vad just du önskar dig
men för mig
är det en framtid 
där mina barn blir lyckliga
och jag får uppleva resten av mitt liv
tillsammans med den som är ämnad för mig