Jag gillar verkligen den här dikten
särskilt de första två raderna
eller åtminstone
de första två bokstäverna
de berör mig verkligen
griper tag
i mig
en på min vänstra,
en på min högra sida
när de släpar mig ned i drottning Semiramis källare
och verkligen berör mig i mitt inre
du behöver inte förstå
jag är människa
jag omfamnar allt mänskligt
om kärleken till slut visar sig ha några gränser
ska jag samla ihop flera års lager av torkat kött
och några pålitliga män
(hårda karlar, sådana som aldrig ler
inte ens mot sin egen spegelbild
när de stirrar ned i avgrunden)
och vi ska fatta postering där
bevaka den gränsen
mot inkräktare och barbarer, det finns
för många år kvar av guld i den här ringen
för att inte göra det
nej du behöver inte förstå
jag lovar men
har du böjt dig ned någon gång
och tittat under broarna?
gör det
där hänger alla du kallat för hjälte
den ena efter den andra, upp och ned
gå fram, krama dem;
vi har ställt spruckna lerkärl under dem
för att fånga upp allt av det ögonblick
som skulle droppa ut
men det gör inte det - än
och du har inte böjt dig - än
du hejdar mig bara gång på gång
för att peka ut mig
när jag passerar förbi i rusningstrafiken
det är en lögnaktigt vinande skyttel, det är en blå väg
en oerhört blå väg
jag säger jag kommer en dag att lyfta
din kudde ur barnsäng
rulla den bakom den torkan av bilplåt
bort mot en särskild plats
avspänningen
som för tummen som vilar mot hanen
jag är människa
jag omfamnar allt mänskligt
om kärleken hade gränser
skulle den platsen inte finnas
men hursomhelst
jag gillar verkligen den här dikten
särskilt de första två raderna
eller åtminstone
de första två bokstäverna
du står i lönndom bakom den ena
och suddar ut den andra
med det yttersta på din skospets
och jag kan inte hejda dig
med armarna krökta till brospann
välvande allt som är flödande
blödande
droppformat
mänskligt
jag skulle ju inte
men gör det i-
gen

Jag gillar verkligen den här dikten
särskilt de första två raderna
eller åtminstone
de första två bokstäverna
de berör mig verkligen
griper tag
i mig
en på min vänstra,
en på min högra sida
när de släpar mig ned i drottning Semiramis källare
och verkligen berör mig i mitt inre
.
.
.