Blöt asfalt
mörk och bländande
kan jag inte se i det starka ljuset
Måste fälla ner ljusskyddet, blända av
kontrasterna är för stora

Novembernatten övergår i decembermörker.
Kan knappt urskilja vägen eller
är det åker?
Lika svart som asfalt är den blöta jorden,
sväljer ljuset lika glupskt.
Lämnar tomt kvävande mörker.

Lika befriande som plötsligt uppstår en liten rispa
En skärva av ljud
En guldton i den mörka
Jag vänder ansiktet uppåt och hänförs
Som i en luftficka kippar jag efter luftljuset,
pressar mig mot det sprittande,
drar djupa andetag som om det vore det
sista

Jag kan inte se i det starka mörkret
Men mina lungor fylls med det bländande
Och jag andas
Andas
Andas