2.55 slår det mig
att det är inte hålet efter dig som
gör ont.
Det slår mig att det är tomrummet
efter mig själv

Så har du gjort hela tiden
Knuffat ut mig ut ur
mig själv
Utmanövrerat och malt ner alla rester
Skapat kaos
och oreda
Bomb efter bomb
har du släppt
Slagit och kastat vilt omkring dig
inne i mig
Spottat och hotat djupt inne i mitt hjärta
där jag varit hela tiden
med dig

Sen gick du bara
när inget fanns att slå sönder mer
Och flyttade in i en annan kvinnas hjärta
För att slå och kasta
i hennes

Många nätter har jag stått mitt i förödelsen
och skrikit ut min förtvivlan
Gått runt och gråtit
Förbannat mig att jag lät dig hållas

Många nätter har det mörkaste mörker tagit mig
och släckt allt ljus
Bara då blir det stilla som om en stor sval hand
stryker mig över
Och jag vill släppa taget
om mitt hjärta...och liv

-

Det är inte tomheten efter dig
som skapar min förtvivlan
Mitt i allt står jag nu och smärtsamt inser
att hit in kan jag aldrig släppa in
någon annan
Här finns knappt plats för den som
borde
Det är inte tomheten efter dig
som smärtar längre

Jag saknar mig