Tanken kommer till mig oftare
För varje dag som går
De där orden som varje flicka
Drömmer om

Just de orden snuddade vid dina läppar
En fråga om ett löfte
Att älska mig
Villkorslöst och innerligt

Chocken som överrumplade mig
Av de där orden
Fick mig att skämta bort tanken
Och allt jag förmådde var att le tillbaka

Blev du sårad?
Är frågan jag ställer mig ofta
Men enda ursäkt för mitt handlande
Var att jag inte förstod

Vem kan älska mig?
Nej, det är omöjligt
Och därav måste de där orden som snuddade dina läppar den där kvällen
Vara på skämt

Men jag kan inte sluta undra
Vad hade hänt om jag tagit dig på allvar
Hade jag då,
Varit lycklig nu?

Är den sanna fienden
Min egen usla självkänsla?
Ska jag gå miste om kärlek
För att jag inte vågar bli älskad?

I detta spel vet jag inte reglerna
Jag har aldrig lärt mig
Vart finns ”ångra” knappen
Eller finns det ingen?

Men som i många spel
Borde det finnas en ”stå över ett kast”
Och varför har jag då inte fått chansen
Att stå över

Skulle det inte hjälpa mig?
Att få stå över
Låta någon annan hålla i tärningen
Och flytta min pjäs

Flytta min pjäs
Längs med livets spelplan
Lägger gärna mitt liv i någon annans händer
Allt jag ber om är en ”ångra” knapp