Såg ni honom också
den där gossen översållad av
trasig vävnad
blåsor bultande som fängslade
skalbaggars prövning
att födas ut

jag såg honom
av en händelse han
satt vid sin skrivplatta
försökte
frenetiskt rita av ur
minnet

de fullständiga avtrycken
från alla händer han kommit
i kontakt med
som någonsin sprakat mot hans
vändkrets

flugit granateldens ringning
mot kinden

ställt sig i regnande malört bredvid
hans egna
i jämlika handslag som samlat,
delat ut

eller slösat den råa
kraften
mot hans febriga pannsköld med
nådens kanna;

ögonblickens stumnade fasa
de hopfjättrade pannmusklernas
omringade vagnborg
under huden
när han till sist såg ned på
sitt ark:

stridsformering
evinnerligt kringlande åsar, linjerna
uppställda för drabbning
rader av spända bågar
vid Agincourt

såg honom inse
i berggrundsbegrundan
så djupt som en människa
kan tränga
palettknivens skärning ur eget
hudfett
de var alla lika
identiska med hans eget

som han ägnat så mycket ödelagd tid
åt att frenetiskt polera
bort, som en
fosforladdning försöka
plåna undan