det är som värst
när det är tyst
och världen liksom
står still
och jag vaknar
för att luften
inte räcker

det är som värst
när jag vänder mig
och det är tomt
på din plats
och på min axel
känns inte längre
någon doft
av ditt
nytvättade hår
och luften
räcker inte

det är som värst
när jag låtsas
vara arg
för att gå
med huvudet högt
som att inget
spelat någon roll
fast det egentligen
varit allt

det är som värst
när det är tyst
och världen liksom
är mörk
och jag saknar
att hålla din hand