Ibland 
när min ensamhet
väcker minnen
från tider då mitt hjärta
sattes i brand
liter oftare än blott bara
ibland

Väcks en liten längtan
inom
En minnesglimt av den tid
när att älska någon vacker
var något av min grej

Blev kär
i någon
som inte för någon annan
ännu vacker är
På något förunderligt sätt och vis
kom hon var gång att bli
det vackraste för mig

Men ju vackrare 
jag älskade henne
ju mer lyste hennes närvaro
för den övriga världen
och till slut blev uppmärksamheten
för lockande för att hon skulle vilja
ha mig med på den fortsatta färden

Jag klev tillbaka
slickade mina sår
tröstade mig med
någon annan som mig
bättre uppskattar och förstår

Snart jag åter fann
mitt hjärta satt i brand
och älskade mig till
nya kärleksband

Med tiden blev dessa
ständigt nya val
lyckade möten 
känslostormar
skönheter som bara blev till
av att jag så innerligt hett
inför kärleken mitt liv förberett
så det vackra blev vackert
blott för att jag innerligt älska vill

kärleksband
som för mig blev till sand
korn av minnen på min lilla
alldeles egna strand
i min stilla lilla vik

Var ny kärlek
blev till slut
blott ytterligare en replik

Besvikelsen inom
var stor
större än man kanske
kan tro
Men det var inte så mitt liv
var tänkt att utvecklas till att bli

Mötte den äkta kärleken tidigt
men förlorade den grymt efter ett par år
och de minnen som jag ovan berättar om
under åren efter tillkom
för att hjälpa mig glömma
och för att läka mina sår

Mötte kärleken igen 
i sin ädlaste form
mer än en gång
men det är något
jag får lov att berätta om
en annan gång