Smärtan dödar mig långsamt,
ångesten äter upp min kropp.
Skriket efter kniven,
tårarna blir till stora vattenpölar.
Blodet rinner ner från de stora skärsåren,
armarna är dränkta,
dränkta av ondskan.
Smärtan bildar en mörk skugga,
ett rum utan slut.
Kniven, blodet, såren,
det enda jag har kvar.
Mina trogna vänner.